Jag är trött, och mamma har inte kommit hem än så jag kanske måste sitta i Fölene hela kvällen och pyssla med en dator, istället för att kunna göra det nu. Har knappt två timmar på mej, säg en och en halv. Mamma måste ju komma hem också, och sen dröjer väl det innan vi kan komma iväg.

 F*an, får dissa att spela om jag inte hinner, hmpf! Orka!  Jag hatar att ha så här mycket läxor, det är otroligt! Hur sjutton ska jag hinna??

 En sak i taget och ingen panik = Positivt tänkande som aldrig funkar att psyka sig själv med. Bah!

Danmark är än så länge ute ur gruppspelet, som Sverige, men det är ju inte över. Kan bli ett helvete för Kina istället....

Ja, jag kollar på fotboll när jag egentligen borde göra någon nytta, som att plugga kanske?! 

En hyfsad dag. Jag hade faktiskt inte mycket emot att gå tillbaka till skolan kl. tio i tre - höll dock på att komma försent, fastnade i en mycket intressant tidning, asg... Men, i tid kom jag och 2:a konjugationen har jag lärt mig. Typ, latin har ju än så länge så få överraskningar att jag undrar om det ens är ett språk: var fan är alla undantag som ska finnas överallt och som man bara måste tryyyyycka in? ... Sånt är det inte alls, men en jävla hjärngympa ändå. Skumt!

Var genomblöt redan innan jag kom till simhallen, det var bara ur askan i elden för min del med andra ord. Fast, gôtt som sjutton var/är det, men värre blir det väl imorgon när träningsvärken dyker upp på knasiga ställen. Brr, min förväntan är på topp!

Nu måste jag trycka in franskans regelbundna verb med alla sia jävla undantag - DET är ett språk det!

Haha, btw:

Knasigaste programmet:

6 med Viktor...haha, lol ^^

Yeap, det känns definitivt bättre idag....kan det ha något med att jag faktiskt har pluggat "seriöst" idag? Hmm, lite skrämmande. Men, så länge det känns bättre så ;D

Bah, har fortfarande läxor kvar att göra, och dessutom sådant som jag gör "frivilligt", dvs. have-to-do-though-I-hate-it-stuff.

Crap!

Hihi, math sucks, men mina kolakakor äääger ;)

Success!

Jag har funderat på en grej. De här "depressionerna" som jag har då och då (skulle kanske snarare kalla det svackor, tillfällig sinnesförvirring eller något i den stilen), är de befogade? Jag kan vara så himla nere att jag börjar förgifta mig själv med onda tankar, men alltid lyckas jag (oftast med hjälp av en dos självinsikt och verklighetsuppfattning som, ja, självklart, kommer någonstans utifrån) ta mig upp och ut igen. Det är inget problem i sig, jag vill inte vara deprimerad och mår naturligtvis bättre av att att lösa upp "knutarna". När jag kommit till sans inser jag att mitt liv inte är så himla värdelöst som jag inbillat mig under de 20min-2timmar (mer eller mindre) som jag ägnat åt deprimerande tankar om allt och alla. "Mitt liv är egentligen ganska underbart!?"

En faktor som bidrar, kanske till största delen, till att jag då och då känner som jag gör är den ångest jag har när jag tänker på saker jag måste göra. Att strunta i dem och där med göra dåligt ifrån mej, får mig bara att må ännu sämre. Så någonstans i "mitten", dvs. mer åt "strunta-i-hållet" än åt "bara-göra-hållet", så kommer jag under fund med att jag bara måste göra det jag tror att jag måste göra, men kan till min fasa inte lägga ner det arbete, hjärta och själ, som behövs/krävs. Jag orkar inte, jag orkar helt enkelt inte. Mitt liv, det jag gör verkar ibland bara så otroligt meningslöst och jag behöver stimulans. Hur bär jag mig åt för att finna något som åtminstone för stunden kan roa och stimulera mina alltid lika negativa tankar - dvs. om att jag är alldeles ensam osv. ?

(Ja, jag tror bestämt att den här meningen började som en fråga ja...)

Jag vet inte, driver omkring hemma mest, kan inte ens komma mig för att gå ut och driva omkring istället och kanske på det viset skaffa mig lite kondition på samma gång som den friska luften kanske får mitt dunkla sinne att klarna. Jag vet inte heller hur länge det här är hållbart, men vad som är positivt med det hela är väl att jag (antagligen) har kommit till insikt om att något måste göras, innan jag kväver mig själv med obefogade, negativa och kanske t.o.m destruktiva tankar. Även om jag har "issues", och då ganska "bigga" sådana, så klarar jag av det/dem och känner att problemet/problemen ligger någon annanstans...

Seriöst, jag kanske verkar löjlig, olik mig själv eller bara dum just nu, men det är sant och det känndes så jävla bra att bara få det ur mig på något sätt. Och, I swear to God, jag ska f*anemej göra något åt det här!

(Kategori var svårt att välja. Depressioner går bort direkt, sen är det inte bara negativt eller positivt, och klockan är knappt nio än så inget nattliv här inte...bara rent allmänt liksom.)

Yes, så är det: jag är deprimerad...

Wasn't it friday for like two minutes ago or something? Confusing...

Ja, jag vet, men jag tror att jag är nöjd nu...nästan i alla fall.

Nuuu är det pluggdags, nightinight! (hur det nu stavas...)

Har hittat tillbaka till ett av mina gamla favvo-ord:

puckad (i resp. former)! Haha, har till en början använts i helt fel sammanhang, men det tar väl ett tag innan det "hamnar på plats" igen, så att säga.  

 Näe, jag har inget intressant att berätta, har som vanligt en massamassamassa läxor i ämnen och ingen ordning på vilken läxa som var till när....eller jo, det är klar jag har koll, vad trodde du? Det är ju jag liksom, ffs.

 Vad var det jag skulle säga nu igen? Jo, det är fredag imorgon, fredag betytder två saker: en helvetes jävla seg mattelektion sist på dagen imorgon och att det typ är helg. Det ena är jättenegativt, tråkigt och sorgligt och deprimerande osv med fler synonymer till dessa nyss nämnda adjektiv....tur att min svenskalärare inte har adressen till den här bloggen, jag kanske skulle fått skäll då. Fast, eg. kan jag ju inte veta det, öh, fastland menar jag, men, näe, det tror jag inte...fast man vet ju aldrig...brr!

 Näe, nu får jag skärpa mej, måste börja plugga nu. Kommer inte bli något gjort helt ordentligt men, får ju åtminstone försöka..