Dags att berätta lite om hur underbart det var i Paris. Det är verkligen en fantastisk stad, helt underbar - mestadels. Jag avskydde att gå omkring i "vårt" område på kvällen, samt att känna stanken nere i tunnelbanegångarna. Vad som dock var ganska intressant var att den första doft som slog emot en när man kom ut ifrån flygplanet var oerhört god och söt - det luktade banne mig parfym överallt, främst på de ställen där man förväntade sig det minst, typ "inuti" Triumfbågen.

 Vädret var lite disigt men superfint på det hela taget. De små caféerna och mysiga restaurangerna - alla med kypare som spelade på franska stereotyper, dvs. hette Jean-Luc m.m och var utklädda till pantomimer - var bara super(+fr. accent)! Ah :)

 Nej, seriöst, det var riktigt häftigt. Jag vet inte hur många WAOUW (i stil med det som Julia Roberts yttrar då hon i Pretty Woman för första gången kommer in på the Regent Beverly Wilshire) jag yttrade under resans gång, men jag är ganska säker på att det första yttrades vid Triumfbågen. Det var verkligen fantastiskt vackert att se hur den bara strålade i eftermiddagssolen - det första man såg när man kom upp ur de underjordiska gångarna och, faktiskt det första man såg av Paris över huvud taget gjorde minst sagt stort (!) intryck. Ännu coolare var det att se Eiffeltornet från Triumfbågen. Tufft som 17.

Nu måste jag sätta igång med pluggandet igen - snart börjar ju House. Eventuellt mer Paris framöver, det är så himla mycket just nu bara..

Jacob och jag vandrar in på en av matvarubutikerna här i vår lilla by. Jag får ångest då jag ska välja en dricka - "Festis eller Mer, that is the question"-situation. Jacob kommer med argumentet:
Det är ju mer (!) i en festis ;)

 Jag skrattade ihjäl mig typ... Extremt lättroad :)

Ny favoritefterrätt: Glass, banan samt chokladsås (gudomlig, hemgjord sådan) i varm/kall kombination!

Inatt bär det av till Paris. Inför detta är det många mycket blandade känslor (ursäkta om jag misshandlar språket lite). Jag vill åka, och samtidigt inte utsättas för att sakna - den värsta av känslor!

 Varje gång jag tänker på att det faktiskt är sant att jag inom några timmar kommer stå på Kunskapskällans stora parkering och vänta på att åka till Landvetter, så riktigt ilar det i mig och en stor dos adrenalin pumpas ut i kroppen. Jag känner mig stirrig. Det sista packandet är snart färdigt, mitt hår har genomgått en uppfräschning och nu är det snart dags att gå och lägga sig - som om jag kommer kunna somna!!!

 Jacob, älskling, jag kommer sakna dig otroligt mycket. Men det dröjer inte länge förrän jag är tillbaka, och om en vecka vid den här tiden så är jag samma gamla Emilie igen (jag är lite utom mig just nu), som sitter och våndas över att det alldeles för snart är dags för en ny skolvecka. Brr! För att vara ärlig våndas jag redan nu - likt saknad är även denna en inte allt för underbar känsla!

Peas (gröna små) out! Jag ska prata mycket franska, prova snigel och äkta baguette och inte, INTE hoppa ner från Eiffeltornet. ETA at LandvetterAirport is 23.45, friday. 

Bonne nuit et au revoir! 

Jag är inte riktigt redo än.

Dagens visdomsord:

Lägg inte en hög med galjar i en låda - det kommer ta dig låååång tid att "få loss" dem från varandra igen. Galjar ska hängas!