Inatt bär det av till Paris. Inför detta är det många mycket blandade känslor (ursäkta om jag misshandlar språket lite). Jag vill åka, och samtidigt inte utsättas för att sakna - den värsta av känslor!

 Varje gång jag tänker på att det faktiskt är sant att jag inom några timmar kommer stå på Kunskapskällans stora parkering och vänta på att åka till Landvetter, så riktigt ilar det i mig och en stor dos adrenalin pumpas ut i kroppen. Jag känner mig stirrig. Det sista packandet är snart färdigt, mitt hår har genomgått en uppfräschning och nu är det snart dags att gå och lägga sig - som om jag kommer kunna somna!!!

 Jacob, älskling, jag kommer sakna dig otroligt mycket. Men det dröjer inte länge förrän jag är tillbaka, och om en vecka vid den här tiden så är jag samma gamla Emilie igen (jag är lite utom mig just nu), som sitter och våndas över att det alldeles för snart är dags för en ny skolvecka. Brr! För att vara ärlig våndas jag redan nu - likt saknad är även denna en inte allt för underbar känsla!

Peas (gröna små) out! Jag ska prata mycket franska, prova snigel och äkta baguette och inte, INTE hoppa ner från Eiffeltornet. ETA at LandvetterAirport is 23.45, friday. 

Bonne nuit et au revoir!