Dags att berätta lite om hur underbart det var i Paris. Det är verkligen en fantastisk stad, helt underbar - mestadels. Jag avskydde att gå omkring i "vårt" område på kvällen, samt att känna stanken nere i tunnelbanegångarna. Vad som dock var ganska intressant var att den första doft som slog emot en när man kom ut ifrån flygplanet var oerhört god och söt - det luktade banne mig parfym överallt, främst på de ställen där man förväntade sig det minst, typ "inuti" Triumfbågen.

 Vädret var lite disigt men superfint på det hela taget. De små caféerna och mysiga restaurangerna - alla med kypare som spelade på franska stereotyper, dvs. hette Jean-Luc m.m och var utklädda till pantomimer - var bara super(+fr. accent)! Ah :)

 Nej, seriöst, det var riktigt häftigt. Jag vet inte hur många WAOUW (i stil med det som Julia Roberts yttrar då hon i Pretty Woman för första gången kommer in på the Regent Beverly Wilshire) jag yttrade under resans gång, men jag är ganska säker på att det första yttrades vid Triumfbågen. Det var verkligen fantastiskt vackert att se hur den bara strålade i eftermiddagssolen - det första man såg när man kom upp ur de underjordiska gångarna och, faktiskt det första man såg av Paris över huvud taget gjorde minst sagt stort (!) intryck. Ännu coolare var det att se Eiffeltornet från Triumfbågen. Tufft som 17.

Nu måste jag sätta igång med pluggandet igen - snart börjar ju House. Eventuellt mer Paris framöver, det är så himla mycket just nu bara..