Tar det aldrig slut?

Jag tror att jag gråter ihjäl mig snart..."bildigt" sett alltså!

Snyft* 

Just när man trodde att "nu kan det fanemej INTE bli värre", så klämmer lärarna till likt en boaorm som fångat sitt offer gör, och jag har idag fått reda på att jag har ytterligare två prov inom en mycket (aaaalldeles för) snar framtid.

 Och NÅGON skolkade visst från latinet idag, haha. Gött mos...eller, näe, nageltrång (eller vad det nu var, gulsot eller magsjuka) är inge kul asså. My bad! Smart drag!

 Jag ska imorgon vara en jävla gajd (guide :P) för de små plutt-niorna som ska komma på öppet hus till skolan...ORKA! Jag har verkligen ingen lust och mycket att tänka på som det är! Kanske t.ex mina  L Ä X O R ! 

 Tänker på att jag på fredag (när vi har kompledigt för att vi ska vara i skolan i tolv timmar manjana) ska gräva ner mig i min säng hela dagen (eller fram tills dess att mitt dåliga samvete och den ångest jag känner över mina ogjorda läxor börjar dyka upp, sådär vid 10-tiden på förmiddagen, om jag är vaken då, vill säga) och ligga där och spåna på, jaa, katten kanske. Eller en bra lösning på mina problem (som också kan stavas "läxor"). Usch vad gnällig jag är, men försök bara: sex prov och fem inlämningsuppgifter inom de närmsta två veckorna, och så ska man dessutom försöka göra BRA ifrån sig! Det är otroligt, jag ger upp och går och lägger mig och svimmar en stund. Sånt brukar hjälpa och ibland även "öka" motivationen, en motivation som just nu är obefintlig. 

 Over and out, jag slutar! 

(Och, ja just det ja: Nocturne, goodbye, jag kommer sumpa den/det också...f*an, jag som verkligen hade lust att försöka den här gången. Men, varför ens skapa förhoppningar på (på? eller om?) något som (redan) bör betraktas som hopplöst?!)