Vad ska jag säga? ^^

Jag bara måste måste måste sluta lyssna på musik som vid fel tillfälle kan främja ett "sad face"! Viktigt beslut, fattat då tårarna bara rinner ner för kinderna. De smakar salt - oj, jag är visst hungrig!

 Jag lurar alla och mej själv, synd att man ska vara bra på sådan idioti! Nej...

 "Oh! Quand donc pour moi brillera le soleil?"

Åsså rycker man upp sig, försöker sturska till sig: "Skärp dej nu!". Hur bra funkar det? Well, inget vidare...

Vad blir jag glad av?

Näe, nu är det illa asså...buhu

Löjlig depression, men det här är ju verkligen botten.

Vad har jag gjort?

Brr, det är kallt och känns himla tungt. Smådeprimerad såhär på kvällskvisten-  wtf, är klockan BARA åtta?!

 Näe, det är jobbigt liksom, anar oråd (som det så vackert heter) och det känns inte riktigt "stabilt". Hatar olustkänslor, det kryper i hela mej, rysningar, orka. Brrr, vad kallt det är...

 Som om Linkens "paj-or-whatever-she's-making" kommer göra att det känns bättre. Kan inte förklara - det känns bara sorgligt och, eh, tomt. Tårarna har jag hängt på gärdsgårn' i alla fall. Orka ha en minidepression utan att ens veta varför. Det blir ju bara ironiskt liksom, och dumt, förjävla dumt.

"Det blir en dag på stranden" - my ass!!

13:24-13:55

Okej asså...jag önskar att jag kunde dela med mej och berätta hur det egentligen känns, hur illa det kan vara, eller bara bli - på en kort, kort stund. Det var nog ett tag sedan jag grät såhär mycket asså. Så jävla dum man kan vara. Just let go for a minute or two, and you'll be sad a loooong time.

 Här är då anledningen till att man (kanske inte "man" utan i det här fallet är det liite mer personligt....skulle kunna byta ut "man" mot "jag", men, what the fuck liksom?) "gömmer" grejs, inte berättar osv. blablablabla känslor blablablabla depression blablabla... Ni förstår.

 Det kommer inte att kännas bättre imorgon, eller någon annan dag heller för den delen. Kräva ursäkter? Näe, knappast, vem är "jag" att be om något sådant? Dessutom ligger allt ännu "i det fördolda", och ingenting lär heller uppdagas, utan jag kommer likt en mask kräla och kråma mig precis som förut och forstätta vara deprimerad. Det jävligaste är väl att jag troligtvis inte kommer lära mig något av det heller.

 Kanske, kaaanske att det ändå känns bättre om jag äter upp alla ostbågarna...eller, det kanske inte är någon bra idé, då jag antagligen kommer behöva köra någon typ av "morgongympa" imorgon och framöver då. Hmm, får tänka på det. Wtf, jag älskar ostbågar, though it's a bit sick, så det får bli sen det, när det känns lite bättre....om en kvart eller så.

 Men, för f*aan, orka läsa om mina knas-depressioner, "gå och ta ett piller (alltså "ett till" menar jag...det blir inte svårt att komma ihåg att ta det i alla fall, "ha-ha"), tjejen", liksom.. Nej, ska rycka upp mig. Vem låter sig egentligen slås ner av sånt här tjafs. Glöm att jag sa nåt.

Nu en kort bön om att endast "icke berörda parter" läser detta (eller att det "berörda" åtminstone inte vet att de är berörda, vilket de troligtvis inte gör....vilken jävla tur!). Om jag skulle ha "otur" (vilket betyder att "the guy up-stairs" inte skulle höra min bön, något som kanske vore lika bra om han inte gjorde eftersom att jag då möjligtvis skulle kunna få allt det här ur världen och kunna släppa), så får de "berörda parterna" inte under några som helst omständigheter känna sig trampade på tårna, fatta några drastiska beslut (förhoppningsvis har de i åtanke att jag är mycket skör, vilket inte är någon lögn) eller något i den stilen, utan så fort som möjligt ta sig till en telefon och ringa mej och fråga vad f*aaan jag håller på med..

2007-07-16 00:09

Läs det, om så önskas, men så här i efterhand känns det som att det var ett infall, ganska plötsligt sådant. Det känns inte längre helt relevant, men det får stå ändå.

Orka midsommar!!

Fy f*an, hur tråkigt får man ha egentligen?? Jag vet inte asså, men, det nervösa sammanbrottet jag har gått omkring och oroat mej för känns annalkande (ja, det stavas faktiskt så)...fy bubblan för mej, midsommar, nervösa sammanbrott och midsommar..igen JA!

Idag har jag inte gjort någonting alls, inget, zero, zip, njitz, nothing :P ororar mej dessutom för morgondagen och hur jag egentligen kommer sitta där, på min ålders höst (nu menar jag bokstavligt talat och inte morgondagen med "ålderns höst") på midsommar och äta sill som jag förmodligen kommer börja gilla (shisses!!) och vara helt allena...på midsommarafton....skulle inte ha något som helst emot att vara allena, med katten imorgon. Tänk bara: jag, katten, en flaska med något gott (gud förbjude, jag vill ju inte dö..) och midsommar på skansen. Det låter väl härligt...åsså jordgubbar förstås ;) det sägs förhöja både ett och annat ("ett" ska visst vara champagnesmaken...asg).

 Näe, seriöst nu, jag är ganska deprimerad över faktumet att jag inte har något liv...varför gråta över spilld mjölk (grädde?) innan man ens har spillt den liksom? (metafor till att gråta över att man bara veeeet att ens liv kommer bli långt och ensamt, innan dess att man ens fyllt 17....deprimerande, men å andra sidan är det ju bra att tänka långsiktigt! Gör man det så kanske man kan undvika att mjölken (om igen: grädden?) blir förspilld, och kan göra något bra av sitt liv istället....nu fattade jag knappt själv vad jag skrev där, så jag blir inte förvånad om det är så att ingen annan fattar).

Oj, måste ner och köpa sushi nu - de stänger 8. Ganska motsägelsefull jag är, men man måste ju våga (har faktiskt ätit sushi förut, tro inte att jag är någon nybörjare på sånt här, asg).

 Aja, återkommer ang. färgerna på min blogg - det är bara på prov ;P

Jävla skit, som aldrig funkar...det är hopplöst!

Msn dampar, jag sitter här alldeles själv med endast en liten hund som sällskap - en väldigt snäll hund, men ändå. Nu har jag ju inte så jäättemycket emot situtationen, här finns ju liksom fler tvkanaler än vad vi (med största sannolikhet) någonsin kommer att ha hemma. Jag klagar alltså inte! (jävlasatanshelvetefårettnervöstsammanbrottsnartga
ah)

Så, vad gör jag då? Absolut INGENTING!! Behöver ju inte ens rasta vovvsingen en gång i timmen längre. Hmpf! Triiist...har ju massor att läsa iåförsej, men saknar lust att göra något över huvud taget just nu. Ska fortsätta vakta telefonen/erna som en hök (och kanske också vovven - vi vill ju inte att det ska hända någon liten otrevlig olycka, eller hur? ;)) och kolla på tv...börjar missbruka choklad och te här om en liten stund nu, får se när andan faller på. Fan, man skulle haft ostbågar...

Hata tråk, jag är bara inte asocial...eller jo....?...whatever...kanske får ta och "göra en lista", asså, inte göra en själv utan snarare fylla i en...för hand....då lär jag vara "upptagen" ett tag iallafall :P sigh....punktpunktpunk (börjar bli galen, idioti).

Näpp, får sluta upp med min fake-depression här nu och hoppas på en ljusare framtid (en inte allt för avlägsen sådan...ljusare framtid alltså).

Mera te och choklad till folket!! (I det här fallet betyder "folket" Emilie, alltså jag/mej, och inget/ingen annat....folket ("den/det" riktiga) gillar ju inte ens te liksom, asg).

Varfööör köpte jag inte ostbågar?!?!