Jag är nog en dålig vän. Jag tror det. Eventuellt också en dålig syster.

Vad jag däremot inte tror är att det finns någon som kommer att bekräfta eller bestrida vad jag för tillfället tror om mig själv.. Möjligtvis det där sista då kanske.

Sorgligt. Får försöka intala mig att att jag "ännu inte träffat den rätta", eller nåt.

Men men, jag är glad ändå!

:)

Jag är hungrig, men det ska inte bli mat än på ett tag. Jag måste orka resa mig ur soffan först, och det KAN jag bara inte med innan jag fått lite mer gjort. J<3 har mattetenta imorgon, och jag ska (förhoppningsvis) få reda på hur det gick för mig på gårdagens prov.

Lets make us both break our legs! :)

Timo - dagens artist

Donkeyboy - dagens band

Emilie - ingenting

Jag vill klippa mig. Känner mig så himla trist i nuvarande frisyr. Problemet är dock att jag är feg och INTE vågar prova något alldeles för nytt och småtokigt, utan att jag säääkert vet att det blir bra. Snacka om fegis - DET ÄR JU BARA HÅR!

Folk kanske skulle börja gilla mig mer om jag bjöd lite mer på mig själv dock. Fast, jag träffar ju inget nytt folk för närvarande (inget gammalt heller för den delen), så jag kan lika gärna vänta. Fast, det tänker jag nog inte göra, även om det resulterar i att jag skaffar mig ytterligare en "trist" frisyr!

Nu ska jag försöka plugga ett par timmar, måste producera lite intelligent text om Higgspartikeln (gäsp!). Jag ÄR trist som faaan, visst, men tala då om för mig vad jag ska göra annorlunda?!

Jag har valt att försätta mig i socialt ide under ett helt år. Jag träffar alltså inga människor what so ever, förutom min närmaste familj och om jag ska undgå att ha det på det här viset (vilket jag faktiskt mår dåligt av) ytterligare ett år, så är det bäst om jag faktiskt FORTSÄTTER VARA TRÅKIG, kör mitt trista, ensamma race och helt enkelt hoppas på en ljusare och trevligare framtid!

Jag är varken otrevlig eller vass. Jag är en helt okej person, rentav snäll from time to time. Dock, en person som folk av någon anledning inte intresserar sig ett endaste DUGG för, och jag själv är för målinriktad, för koncentrerad på J och vårt förhållande, för koncentrerad på hur jag ska lyckas möta min framtid på bästa sätt för att orka göra särskilt mycket för att förändra det där. När man väl har tryckts in i en form så är det svårt att få folk att ändra bild av en, och jag orkar helt enkelt inte.

Detta är verkligen ingen bra kombination! Jag fortsätter att framstå som tråkig, folk fortsätter att inte intressera sig för mig - jag är ju så tråkig - och livet fortsätter framåt och snurrar vidare.

Jag HAR valt bort mycket. JAG valde att vara ensam med det som var viktigt för mig. Dock skulle jag nog inte gjort det valet om J inte skulle kommit in i mitt liv. Då skulle jag varit någon annan, någon annanstans just nu. Att jag är här, och ÄR mitt tråkiga jag, det är nog hemskt men jag måste säga att det inte är så svårt att härda ut. Jag har förstått att det är mig det så klart hänger på - det är alltid "eremitens" val.

Dock, det är tydligt för mig att jag inte har fått särskilt mycket hjälp, och om jag skulle "ändra mig" och vilja gå tillbaka, så skulle nog tyvärr ingen möta mig...