Då var det klippt! Eller, "håligt" eller nåt.. Skitsamma, jag har två nya hål i mitt ena öra, och jag är jättenöjd! Hurra hurra hurra! :)

Linken började, som vanligt, med sitt tjöt:

"Du ser ju ut som en riktig gangstah'! "

Det gamla ordspråket stämmer mer än vanligt just nu, "Vill du vara fin får du lida pin, men med ett brett grin!"

Gonatt, gangstahs'!

Okej, nu ska det banne mig bli av. Jag vill ta fler hål i öronen! Har funderat på det ett litet tag nu, men tänkte inte på hur det skulle vara att "göra slag i saken" förrän igår. Det slog mig helt enkelt att "Varför inte?!" Så, nu måste jag bara hitta nåt bra ställe där jag kan fixa det utan att behöva operera bort hela ytterörat till följd av påhittet. Jag kan bara konstatera att Alingsås funkade bra sist, and that settles it!

Tror att en, max två till i det ena örat blir bra, helst i snibben, ev. i "upperbrosket". Vänster öra blir det nog, men, som mamma sa i ett lamt försök att avskräcka mig: med så mycket skrot i öronen så kanske jag blir sned och krum...

Jag tror inte att risken är överhängande. Om jag nu ska göra folk till viljes och avstå från en tatuering, så tycker jag att en piercing eller två bör vara okej. Ska dock försöka ta det "lite vackert", så att säga...

Nu ska jag duscha, sen ska jag plugga och till sist försöka övertyga mor och syster om att åka till Alingsås redan idag och inte imorgon, så att vi kan hälsa på farmor och "Nämen då kan ju jag passa på att ta hål i öronen" :) Piece of cake!

Borde dock kanske börja med att ringa J och dela med mig av mina, något ihåliga, planer..

Katten sitter på balkongen och vädrar morgonluft. Eller, något vädrar han i alla fall - sitter med nosen upp i vädret och "sniffar". Jag tror att han doftar efter våren!

Han kisar väldigt i det starka solljuset. Tänk, vad länge han fått vänta den här vintern. Nästan varje dag har han suttit framför balkongdörren och skrikit "Öppna den, öppna den!" Men, det har bara blivit en kort "sneak-peek" varje gång:

Först ryggar han ihop och vill fly när kalluften kastar sig över honom, vartefter hans nyfikenhet tar överhanden. Resultatet har varit lite "kisse-tassar" i snön, och en frussen kisse som kastat sig upp på bokhyllan - han har kanske fattat att det är varmt närmast taket..

Idag tog han dock steget, han hoppade upp på bordet, sniffade, gassade sig själv en stund i det underbara solskenet, och sen skuttade han in igen för att svassa ut och upp på sitt "solbord" två minuter senare. Förnöjd!

Nu hör jag någon trastfågel "trasta sig" från ett av träden på kyrkogården. Det är nog bäst att jag går och kollar att han sitter kvar på bordet..

Han gassar sig, våren är nog här :)