Jag är långt ifrån "swamped". Ändå borde jag försöka ta mig samman och "göra" något...

Men jag orkar inte nuuuu juuuh! Jag har tråkigt. Samtidigt som jag faktiskt vill få nåt gjort så vill jag också bara dega framför teven. Visst är det tufft med dilemman av detta slag?

...så är det även denna gång ute med mig.

Ingen trevlig känsla sådär, klockan halv elva, tisdagskvällen innan onsdagens fysikprov. Frusen är man - både inuti och utanpå. Ytterst ute börjar jag också så smått ana trötthetstecken, främst kring ögonen. Det är liksom en konstant och ihärdig trötthet mer än något tillfälligt som bara kommer över en då man behöver gå och lägga sig eller då man har lågt blodsocker.

Imorgon ska jag försöka gå upp kl.5 Okristligt tidigt med andra ord. Jag vet inte när ja ska göra något åt min sömn. Får väl ta det lite pö om pö, och samtidigt försöka att inte drömma så mycket under dagarna.

Fokus!

Mary Poppins den 6/2-09, kl.19.00 I'll be there, rad 14!

Jag vägrar tro att det är jag. Det är inte jag. Det kan det inte vara. Jag är "oskyldig" och ansvarar inte för "de ord som kommer ur min mun". Ni, som min värld till så stor del består av, ni sviker mig och får mig att vilja gå undan. Förändringarnas tid, är den kommen? I så fall, rädda mig!

Korsord: "En liten, försynt varelse som försöker vara alla till lags och då och då befinner sig i depressionstillstånd. Har ofta hela världen emot sig. Sex bokstäver"

Jag behöver lugn och ro. Länge. 

Jag behöver någon att prata med. Asså, ordenligt.. Om allt som pågår och inte pågår. Någon som jag utan tvekan kan säga precis allt till, utan att känna mig fånig.

Men, ikväll har jag inte tid. Även om denna person skulle dyka upp utanför dörren så skulle det inte finnas någon tid till att prata. Inte idag, inte imorgon. Låt oss säga efter onsdag nästa vecka, då jag lär vara helt död - mer eller mindre i alla fall. Det betyder att jag om en vecka vid denna tid kommer vara hyfsat "nöjd och glad", samtidigt ångestfylld och deprimerad. Just nu känner jag bara av de två senare. 

Det vore såå skönt med jullov just nu, men samtidigt så har knappt ens tid med det, som det ser ut just nu. Låt det dröja länge än.

Bah, jag måste beställa linser.

Imorgon är det kemiprovet of doom, jag lär inte klara mig så bra som jag vill. Får göra mitt bästa, sova så mycket som ytterligare fyra timmar idag, sedan kan jag säcka ihop framför Spartacus.

Jag behöver ett break. Tänk "Björn Gustafsson". 

Jag är trött. Ska gå hem snart, och där ska jag förmodligen ta tag i nåt. Sitter bara och väntar på att Jacobs (och kumpanernas) lektion ska ta slut. Matsalen serverar nuggets idag, halvgrejt!

 Just nu känns det otroligt nog som att jag borde vara mer swamped än jag är - efter en stunds funderande inser jag dock att jag minsann har att göra! Nästa vecka är det redan december, och jag önskar bara mer och mer innerligt att det vore två månader kvar till jul istället för en.

 Orkar inte lista upp allt, det känns inte så lockande att skapa ett nervous breakdown så här tidigt på dagen - på ungefär samma sätt brukar folk resonera om alkoholintag.. Haha!

 Ökningen av snölagret från fem till femton centimeter och "varslet" om att allt ska försvinna på onsdag får mig att vilja sätta igång med julpyntandet redan nu, och imorgon ska jag försöka be elevrådet sponsra dekorering av skolan - vilket troligtvis är lättare sagt än gjort... Sen har ju folk en tendens att bara ge upp och strunta i alltsammans också, vilket är jättekul för mig.

Snö är ett kallt otyg - myspyset den för med sig är underbart!

Det finns inget att säga, för jag är deprimerad.

Påminn mig om att mitt helvete är självvalt, inget annat. Jag har varken anledning eller rätt att anklaga någon eller öppet beklaga mig över något som gäller åtaganden i skolan. 

Nu har jag tänkt skriva lite franska. Eller, mycket - så klart.

Ett ljus i mörkret tändes - matten gick bra! 

Gratulera mig.

Drömscenariot. Kakan får fixa mig en hemsida med det namnet :) Det vore grymt skoj! 

Dags att dra tillbaka till skolan snart. Jag har inte gjort min läxa, men det är å andra sidan inte heller värt att gå in i väggen heller, så det kan jag leva med. Det mesta känns dock helt okej just nu. Får se hur det blir sen bara...

Mamma, ring ring ring!