Med raspig hals och lätt huvudvärksliknande tryck för pannan vågar jag påstå att jag är smått förkyld. Dessutom är jag lite trött och längtar efter att snuffsa. Jacob blir hemma en dag till, minst. Stackars honom, min knoshing.

Ska beställa kläder.. 

Borde jobba med franskan.

Borde göra klart CAE.

Borde börja tänka på engelska.

Borde påbörja min text om Catullus.

Borde göra något åt min hals.

Borde övningsköra.

Borde sova...

Borde troligtvis göra ännu mer än det som nu nämnts. Om jag åtminstone hade kommit igenom den här listan (framför allt läxdelen), så skulle jag vara liite lyckligare. Den sunda oron inför morgondagens translation test skulle dock finnas kvar.

Jag känner mig som en groda - de ljud som kommer ur min mun liknar kväkanden, så hes som jag är nu..

Ah, vad skönt. Jag har lättat mitt samvete och känner mig avsevärt "lättare". Det är så onödigt att gå omkring och bära på saker, precis som de säger. Jacob bland annat. Han har blivit så duktig på att gå och lägga sig tidigt (dvs. senast 23.00-23-15), jag måste säga att jag är stolt! Han kan varva ner två timmar innan jag börjar tänka tanken på att göra det, alltsammans tack vare att han tar tag i saker. Det är allt bra orättvist..

 Jag är ledsen, gott folk, för att jag är "lat". Jag har en mängd personer att be om ursäkt för att jag inte gör det jag ska eller hör av mig när det sig bör. Tyvärr är det dock så att lilla jag håller på att gå in i väggen. Det är inte särskilt trevligt, jag skulle gärna göra något åt det men det är liksom just det som är grejen - jag kan inte eftersom att jag inte har tid, och jag har inte tid eftersom att jag har för mycket att göra och för många bollar i luften. Så här har det varit en längre tid nu, och det är minst sagt asjobbigt!

 Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, det är frustrerande nog att som nummer tre i ledet höra från exempelvis lärare att de tycker att man "ser trött ut"!Inte för att det inte stämmer, jag ÄR trött och jag mår inte särskilt bra. Men jag kämpar på, trots att det bästa skulle vara om jag helt enkelt gick i ide en vecka. Inte ens på kommande lov kan jag ta tillräckligt med tid till att slappa. Det finns inte på kartan just nu, jag är svintrött på allt efter termin nummer fem, och nu när jag befinner mig på upploppet så börjar mjölksyran bombardera varenda muskel i hela kroppen (minns att exempelvis hjärtat och tungan är muskler)... Det är med andra ord ganska jobbigt just nu, och om omvärlden bara kunde ta sig för att räcka mig en hand eller en arm eller kanske helt enkelt lyfta upp mig på det sätt som Jacob hjälper mig från golvet så skulle det inte vara så tufft. 

Tanken är väl att vi ska samverka, inte motverka? 

Jag är helt enkelt inte "fit for fight", respektera det och försök att inte döma mig.

...men jag tänker banne mig kolla på Bonde-fru-bröllopet ändå!

Så det så! ;)

Jag har ångest. Sitter av någon anledning och kollar på Rachel Ray, ni vet den där Opera-wannabe-tjejen som pratar om mode, kost och bantning osv.

 Jag sitter alltså här och tittar och hela tiden skåpäter jag som aldrig förr. På tv:n har det precis "bakats" pizza: en stor svamphatt som botten, därefter gojsade hon på någon slags paprikapuré och till sist la hon på två stora bitar mozzarellaost. Det såg ganska läbbigt ut, men publiken applåderade högljutt av någon anledning.. Extremt konstigt. Men jag vet något som är ännu konstigare. 

Bara av att titta på programmet med dess inslag om kost m.m så blev jag peppad att sluta skåpäta, men samtidigt gick jag hela tiden ut i köket "to have a little snack". Jag är hopplös. I och för sig går jag inte upp i vikt av det (peppar-peppar x1000), men det är ju så otroligt dumt att gå och proppa i sig på det viset. Vem sjutton har lärt mig det liksom? Knappast någon i min familj - jag har snarare lärt min lillasyster..

 Många jag känner gör på samma sätt. Grejen verkar dock vara ganska så "oprovocerad". Hela tiden håller jag själv dock på med att ge "råd" som "drick ett glas vatten så försvinner suget", men jag kan inte applicera det på mig själv.

 Jag har nu varit hemma i 1h15min, och under den här tiden har jag lyckats proppa i mig följande: x antal rån, typ fem kolor, två koppar te, ett glas kräm och en arraksboll - är dock fortfarande inne på min andra kopp te.

Säg, är det inte otroligt? Jag har varit ute i köket hela tiden, sökt av lägenheten på godisgömmor osv - med arraksbollen som resultat ;) - och jag har smekt skafferiets innehåll med blicken flera, flera gånger. Jag fattar inte varför jag inte kan lägga av...

 Idag har det varit ganska extremt, men det är verkligen otrolig dumt. Jag måste lägga av och ta och göra någon konstruktivt istället. Shisses vad kissenödig jag ääär!

I detta nu, denna sekund, så hatar jag mitt liv lite.

För mycket är för hemskt!

Jag har massor att göra, som jag måste göra. Och mina krafter håller minst sagt på att ta slut, för att inte säga att de sinat. Jag är på väg mot depressionens vägg i en otrolig hastighet.

Ljuset i mitt liv lyser dock med en väldigt star låga.

Jag går dit och värmer mig!

Jag känner mig stressad. Det är mycket som händer just nu, allt på samma gång och trots att jag är van vid att ha många bollar i luften så känns det som för mycket.

Skolarbete ska tas tag i och göras, läxorna till körskolans teorilektioner är enorma och, piano kan ingen spela så länge en liten ylande hund bor här och vem sjutton har tid med HSB?

 Jag som hade tänkt vara så effektiv. Jag har verkligen ställt in mig på att ge mig fanken på att matten ska funka - nu får jag vara glad om jag klarar av den börda jag har utöver detta virrvarr av derivator och integraler. 

 Jag hade gett mig fanken på att komma igång ordentligt med körskolan, men upptäcker att jag är ganska skakis. Och att jag saknar tid, vilket blir ett stort probelm. 

 Varken piano eller HSB kommer få särskilt mycket uppmärksamhet den här terminen, är jag rädd. Och jag som hade gett mig fanken på det! 

Bah!

Men, first thing first. Renässansen och upplysningen, filosofifördjupning, engelskarecension, religionsuppgift, fysikinlämning x2, fysikprov, matteprov, panik, panik, panik...

Jag vill skaffa en bilddagbok!

Jag mår bättre,  jag känner mig lite gladare. Helt otroligt, med tanke på hur mycket det är att göra.

 Bror åker till Österrike imorgon och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var avundsjuk. Skidor är jätteskoj! :) Åh, jag vill åka.. Får kidnappa Kakan och, eh, alla hans skidgrejor någon dag, muhaha.

 Ska jag börja med det tråkiga, eller ska jag ta det tråkiga först. Hmm. Svårt val!

Jag vill kjaaaaamas :) <3